måndag 28 september 2015

RFSU:s aborträttsnätverk i Dublin för March for Choice


Aborträttsnätverket är ett av RFSU:s nationella nätverk. Vi vill försvara, argumentera och lyfta aborträtten för att kunna möta de konservativa vindar som blåser in över Sverige och Europa och som vill inskränka aborträtten. Därför fick vi möjlighet att delta i March for Choice och aktiviteterna runt marchen mellan den 24-27 september i Dublin. Marschen arrangeras årligen av Abortion Rights Campaign (ARC) för fria, säkra och lagliga aborter på Irland.



Irlands abortlagstiftning är en av de strängaste i Europa. En artikel i konstitutionen som går under namnet Eighth Amendment likställer embryot/fostrets liv med den gravida personens, att deras liv är lika skyddsvärda. Abort får enbart utföras om graviditeten utgör fara för kvinnans liv, tidigare har det inte ens varit tillåtet då. År 2012 dog en kvinna, Savita, eftersom hon inte tilläts göra abort. Den stränga lagen resulterar i att den enda utvägen är att resa. Mellan 12-14 kvinnor  reser dagligen till framförallt Storbritannien för tillgång till en säker abort. Vård som de då betalar för i privat sjukvård, något som många inte har råd till och det finns otaliga exempel på kvinnor som skuldsätter sig eller som i desperation tar till osäkra medel. De sista åren har Women on the Web och Women help Women bidragit till att många via internet kan få medicinska abortpiller hemskickat, olagligt men säkert.

Vi har sedan i torsdags deltagit i flera aktiviteter anordnade av ARC. I torsdags träffade vi aktivister från Spanien och Island som också kommit till Dublin för att visa sitt stöd. Vi fick lära oss mer om de olika ländernas aborträttshistoria och situationen idag. Den spanska delegationen bestod av 18 personer, mest pensionärer, som glatt lärde oss feministiska slagord på spanska. Samma personer stod år 2014 utanför EU-parlamentet när Spanien ville inskränka aborträtten, denna gång vann de tillsammans med tusentals andra som fyllde Spaniens alla gator. I Sverige stod aborträttsnätverket utanför Spanska ambassaden och gjorde detsamma. Aktivisterna från Island var ett nygift par som valde att spendera sin smekmånad på en aktivistresa! Den ena i paret är genusforskare och har precis skrivit en bok där hon samlat 70 st isländska kvinnors abortberättelser. Island har i praktiken fri abort, men det måste enligt lagen godkänns av två läkare efter en ansökan. Något som är problematiskt på många sätt och som skapar upplevd stigma hos de som söker abort.

I fredags höll ARC ett seminarium, All of us in solidarity: How European grassroots activism and advocacy intersect, där den belgiska Europaparlamentarikern Maria Arena pratade om vikten av att som politiker ha aktivister i ryggen. Hon sa, “We did the fight for abortion 40 years ago, now we need to carry on this fight and give more rights to these young women”.

Nessa Childers, MEP från Irland och medlem i femm-commitee sa, “Without sexual rights and free of choice of their body it’s very difficult to be a women in the society”.
Parlamentarikern Zita Gurmai från Ungern lyfte att abortfrågan verkligen är en fråga som angår oss alla och att kvinnor, oavsett i vilket land vi lever. Vi är alla fullt kapabla att själva fatta beslut som rör våra egna kroppar. Se videon här brevid.


Vi diskuterade hur aktivism och politisk påverkan kan samverka, hur arbetet ser ut på EU-nivå, dess utmaningar och möjligheter. Vi ställde bland annat frågor om hur en kan säkra tillgången på abort för alla oavsett socioekonomisk bakgrund och på alla nivåer uppmärksamma det faktum att människor som har råd i princip kan få abort oavsett landets lagar, men att verkligheten är en annan för den som saknar ekonomiska resurser. Vi diskuterade även hur vi kan samverka, aborträttsaktivitster emellan, dela resurser, kunskap och framförallt stötta varandra. I lokalen fanns även konstutställningen Women to blame. Utställningen innehöll bilder och tidningsurklipp om Irlands aborthistoria, samt olika konstinstallationer kopplade till abortfrågan.

På lördagen var det dags för helgens huvudevent: March for Choice där över 10 000 demonstranter deltog för att visa sitt stöd för rätten till den egna kroppen och #freesafelegal aborter. Detta var en fördubbling av antalet medverkande från förra året! Ökningen talar för att Irlands medborgare blivit mer öppna för att visa sitt missnöje med rådande lagstiftning.  Deltog gjorde grupper från hela samhället, däribland nyskapade "Farmers for Choice" vilket visar på att frågan inte bara nu ägs och drivs av feministiska aktivister utan bredare, i hela samhället.  Innan marchen deltog aborträttsnätverkets samordnare Emilie Weiderud på en presskonferens för att visa den internationella solidariteten och RFSUs stöttning för förändringen av landets stränga abortlagar. Vid marschens start och slut hölls flera fantastiska tal. Talade gjorde bland andra en skådespelare som i somras kom ut offentligt med sin aborthistoria,  jämställdhetsombudsmannen för  ett fackförbund och Amnesty international ordförande. Minoriteter drabbas hårdast av lagstiftningen och Eileen Flynn från the Irish Traveller movement talade, för första gången i historien från den minoriteten i offentliga rummet om sex och abort. Rungande applåder fick även Valerie Molay från Migrant support group Akidwa. Nedan finns ett filmklipp från parlamentarikern Clare Daly som levererade ett inspirerande brandtal.


På kvällen hölls en fest för alla aktivister och en #speakoutabortions om aborterfarenheter och flera lättsammare inslag som poetry slam. Det blev en väldigt känslosam stund där vi fick möjlighet att ta del av vitt skilda upplevelser och erfarenheter kring abort. Det personliga har aldrig känts så politiskt. Vi fick även visa den svenska kortfilmen Embryo av Emma Thorsander. Efteråt spelade ett feministiskt punkband som resulterade i allsång. Vi avslutade dagen på en närliggande pub och pratade om våra upplevelser. Vi i gruppen är oerhört glada över att få vara en del av denna viktiga solidaritetshandling. Det visar på att vi är en del av ett global rörelse, att mänskliga rättigheter är universella och vikten av att stå upp för och stötta allas möjlighet att bestämma över sin egna kropp gäller oavsett vart i världen de befinner sig.



Idag den 28 september är internationella dagen för avkriminalisering av abort. Aktivister runt om i världen uppmärksammar länders restriktiva abortlagstiftning. I Stockholm finns det möjlighet att komma till Amnesty international och Medborgarplatsen mellan klockan 17.00 och 19.00 för att få mer information om frågan samt för att skriva under ett upprop till Irlands premiärminister om att avkriminalisera abort.

/Aborträttsnätverket genom Emilie, Ronja, Anna, Niklas, Emilia, Hanna, Amanda och Matilda

onsdag 5 augusti 2015

Tack för i år, Stockholm Pride!

Ylle Ljungdahl i mitten, redo för Prideparaden

Jag vill rikta ett jättetack till alla som varit inblandade i de arrangemang RFSU haft under Stockholm Pride 2015! Precis som tidigare år har RFSU Stockholm fått i uppdrag att hålla i arrangemangen under Pridefestivalen i Stockholm och jag tog över rodret helt färsk i pridesammanhang. Såhär i efterhand kan jag inte känna mig mer nöjd med veckan som varit och det stöd och engagemang som funnits runtomkring mig i mitt jobb som projektledare. Som vanligt har det varit ett nöje att arbeta för RFSU!

Under veckan som gått har vi arrangerat åtta egna programpunkter på vitt skilda ämnen i Pride House, samt haft deltagare i flera seminarier i samarbete med RFSL. Vi har spridit våra kunskaper om fittan, om värdgraviditeter, om flersamhet, om BDSMF och mycket mer. Vi har ifrågasatt landstingets ansvarstagande i transfrågor, vi har pratat om vikten av att ta makten över språket och vi har lärt Stockholm att klittra. Många av våra seminarier har varit så välbesökta att hälften fick vända i dörren och vi hoppas att vi nästa år får ännu mer utrymme av Pride House för vår sexualpolitiska agenda.

I Pride Park har vi hela veckan representerat med ett välbesökt tält bemannat av fantastiska volontärer. Hos oss har funnits plats för stora frågor och viktiga diskussioner, men också för lättillgänglig upplysning i form av suveräna sällskapsspelet Snabbis som knappt stod oanvänt en sekund under parkens öppettider. Vår diktvägg där besökarna kunde bidra med egenförfattade poem på festivaltemat “Gör slut” fylldes fort och blev utnämnd till “Prides mest kreativa” av bloggenmakthavare.se. (http://makthavare.se/2015/08/02/mathavarlistan-pridespecial-2015/)

Och så paraden. Vilken parad! Vilken fest! Underbara människor som slöt upp bakom vår snygga RFSU-regnbågsflagga och dansade med hela vägen till Östermalms IP! Ni glänste ikapp med solen och visade på hela det breda spektrat av medlemmar i RFSU. Bara några av er var bokstavligen klädda som det, men ni är tamejtusan enhörningar allihop! Nästa år gör vi om alltihop, men förstås ännu större, bättre och vackrare!
Tack för Stockholm Pride 2015!
/Ylle Ljungdahl, projektledare RFSU på Stockholm Pride.

fredag 31 juli 2015

"Det enda jag inte har koll på är innehållet i glidmedlena"


Ola hade bara varit medlem i RFSU Halland i några veckor när han fick syn på att vi sökte volontärer till Stockholm Pride. Sedan blev det till att ligga i hårdträning inför uppdraget. Han pratade med andra medlemmar, läste fakta på hemsidan och i broschyrer. Och nu står han här i RFSU-tältet i Pride Park som om han aldrig gjort något annat.
– Det enda jag inte riktigt har koll på är innehållet i alla glidmedlena, säger han.

I tältet kan besökarna skriva dikter om att göra slut, få information och kondomer samt spela Snabbis.
– Snabbis är verkligen en favorit. Det sitter grupper eller par här nästan hela tiden och spelar med ett leende på läpparna. Vi förklarar hur spelet fungerar och sedan släpper vi bara loss dom, säger Ola.
Det roligaste med att stå i tältet är mötet med människorna som kommer in, tycker Ola.
– Särskilt med killarna. Tjejer är generellt sett bättre på att prata om relationer och sex. Killar verkar däremot ofta tycka att det är lite läskigt. Därför är det en häftig känsla när man når fram och får dom att våga fråga och börja prata.

Som volontär hinner man också med att vara lite ledig och ta del av allt annat Pride har att erbjuda. För Olas del har det inneburit en del seminariebesök i Pride House.
– Där har jag fått med mig kunskap jag kunnat använda här. Föreläsningen ”No big deal” som Hiv-Sverige höll i var väldigt bra. Det är kanske lite pinsamt att erkänna, men det var mycket som jag inte visste. Det har gjorts så mycket framsteg inom forskning och medicinering de senaste åren som jag inte hade koll på, säger han.
Det kan vara så att Ola måste stå i tältet under själva Prideparaden på lördag, men det är inget han sörjer i så fall.
– Paraden är inte en så stor sak för mig. Föreläsningarna har varit viktigare. Det är vardagsfrågor som jag är intresserad av, säger han.

SAOL Släng Dig i Väggen

Så kom onsdag till Pride House och innan invigningen drog igång i parken hann vi med en hel del. Suzann Larsdotter höll en föreläsning om ordens inverkan och det nylanserade: Klittra.

Det är kanske inte så ofta en tänker på vilken inverkan ord har, att de påverkar attityd och inställning till saker som en inte ens har tagit ställning till. Värderingar och handlingar grundas lätt baserat på de konnotationer som tillskrivits dem utan din medvetna kännedom. Se bara hur fitta och kuk används som förolämpningar och fula ord, mödomshinna gett upphov till myter och missförstånd, och bög fortfarande klangar negativt i mångas öron. Semantiken berättar att orden fått genomgå en hel revolution för att komma att betyda vad de betyder idag, och många är fortfarande i revolt. Detta är något RFSU arbetar aktivt med, att skapa nya ord som tidigare uteblivit för en anledning eller en annan (vanföreställningar och rädsla), samt tillskriva nutida meningar till ord vars innebörd har färgats av heteropatriarkala fördomar.

För att fylla det tomrum av icke existerande ord om kvinnor och barns sexualitet, transfrågor och mycket mer, är det upp till oss alla att engagera sig, ta upp medlemsdrivna frågor, ställa frågor och fundera på om en själv har ord som en tycker behövs. Det är det enda sättet att driva fram ett språk som inkluderar alla. Vi är så smått på väg men mycket saknas ännu.

I det tidiga 2000-talet lanserade RFSU Malmö i ett projekt om barns sexualitet (här) som gav oss ordet snippa. Det kom senare in i Svenska Akademins Ordlista, runt 2006. Tidigare hade det inte funnits ett vedertaget samlingsnamn på det biologiska könet hos barn med just snippa. Före detta hade ord hittats på till höger och vänster, gått i arv från mor till dotter som en släktklenod med allehanda förklaringar till varför det hette just så. Puppla, muffin, fiffi, mus, framstjärt, kissen, kisselisa, mutta, tissekonen... kärt barn har många namn. Men det blir problematiskt när det ska talas om i sammanhang där läkare eller någon annan som inte vet om att du döpt din snippa till Fiffi eller att du kallar den pee-pee berörs. Nu finns i alla fall snippa och alla vet vad du talar om.

Ett annat ord som fött missuppfattning, och gjort mer skada än nytta är mödomshinna. Inte bara av ordet hinna får vi en bild av något som måste gå i sönder och göra ont. Men även ryktbarheten runtikring den så kallade mödomshinnan skapar problem och stigmatisering. Konceptet om oskuld och det som ett sätt att skuldbelägga sexuellt beteende kan direkt relateras till mödomshinnan som något man kan bli av med och aldrig kommer tillbaka. Det enda som ska spräckas och göras av med här är myterna om mödomshinnan och oskuld. Ordet slidkrans däremot erbjuder en verklighetsankrad förklaring.

Dikt om att göra slut från RFSUs tält i Pride park
När oskuld redan är på tal kan vi ju ta tillfället i akt och begrava detta föråldrade uttryck. Vila i frid säger Suzann Larsdotter och vi håller väl alla med. För det första är det vida accepterat att oskulden bara försvinner vid omslutande sex, gärna heterosexuellt, och att behöva tydliggöra varför detta är ett problem behöves knappt. Men vi gör det ändå, vad är sex? Vem har bestämt vad sex innefattar och hur detta relaterar till konceptet med att förlora oskulden? Samkönat sex, solosex, sex med dildos och vibratorer eller oralsex räknas oftast inte alls. Så med den logiken är alla flator oskulder, kan någon meddela dem, de har säkert något att säga till om det? Problematiken fortsätter i sättet oskulden värderas, hos flickor är det något att vara rädd om och att spara för när den är borta sjunker du i värde. Hos killar är det raka motsatsen, statusen stiger mot skyarna om du har förlorat oskulden. Det kan även få direkt medicinska konsekvenser i form av hedersrelaterat våld och förtryck, ingrepp för att rekonstruera mödomshinnor. Så nej tack, vi säger adjö till oskulden.

Många ville även att orden kuk och fitta skulle hänga på oskulden till graven, RFSU hade en annan tanke. År 2002 nylanserades orden, nu med en positiv bibetydelse, och med dem kom de två böckerna Fittfakta och Kukkunskap. Att ta tillbaka ord som fitta och kuk är viktigt då de är helt utmärkta ord att använda som tyvärr fått ett mindre bra rykte som vulgära. Att låta dessa två ord vara fortsatt associerade med negativa betydelser är inte önskvärt då det redan finns för mycket negativitet kring ämnet sex. Det gäller att ta tillbaka, bygga upp och fylla tomrummen.

Att fylla luckor börjades det så smått göras när RFSU vid kongressen år 2013 uppmärksammade bristen på ett ord för kvinnlig onani. I november 2014 fick vi ordet Klittra, som vann med 30% framröstat i en demokratisk process. Cirka 200 unika ord hade skickats in och i slutet stod det mellan Klittra med 30%, Pulla med 16%, Runka med 7%, Scrolla med 6% och Selfa med 5%. Att kvinnors sexualitet anses vara mer olovlig speglas i avsaknaden av ord. Det måste kunna pratas om män och kvinnors sexualitet på samma sätt och då behövs ord till båda. 

Kritik som har mött ordet är att det fokuserar just på ordet ''kvinnlig onani'' och att det stämmer från ordet klitoris när alla kvinnor inte har fitta eller klitoris. Att vara ickebinär med fitta men inte kunna identifiera sig med kvinnlig onani var också problematiskt. Svar på denna kritik kom från publiken och tydligen hade detta diskuterats under kongressen när ordet lanserades, men på grund av tidsbrist hade det inte bestämts något angående just transklitorisen, att vara ickebinär med fitta och transfrågan i relation till Klittra, men det kommer så småning om. Att vara med och påverka kan alla, frågor och kritik är viktigt och kommer leda till en bredare repertoar av transinkluderande ord, något som också fattas för tillfället. Suzann Larsdotter passar då på att säga att det inte finns någon som helst förbehåll för vem som får använda ordet, det finns för alla precis som att en kvinna kan runka om hon vill det så kan en kille Klittra om han känner för det.

Ordet har trots sin tidiga fas fått ett allmänt bra välkomnande, inte bara i Sverige men också internationellt. Tidningar som the guardian, marie claire, huffpost women, metro news, jetzt.de har alla publicerat artiklar om fenomenet. Mångfald för positiva sexuella termer och begrepp är något som bara kan uppskattas. Sättet vi använder ord på återspeglar vardagen på sätt som kanske inte är uppenbart vid första anblick. Men vi kan nu börja återupptäcka klitoris med kunskap och fokus på kvinnliga könsorgan med ett nomenklatur som reflekterar den kvinnliga sexualiteten på samma sätt som det gör den manliga.

torsdag 30 juli 2015

En Introduktionskurs i BDSMF

Renita Sörensdotter och Elin Bengtsson
Veckan i Pride House fortsatte tisdagen den 28e juli med inte mindre än fem programpunkter från RFSU. De båda föreläsningarna om BDSM gjorde succé med två fullsatta salar, med folk sittandes längst väggarna i klungor och hopvis med uteblivna som tyvärr inte ens fick plats. Men vi är här för att summera och informera för er som dessvärre missade dessa toppenföreläsningar.

Den första panelen granskade undergivenhet och fördomar gentemot de som utövar eller lever med BDSMF som livsstil. Här hölls en häftigt engagerande diskussion om hur det kan se ut i ett förhållande där dominans och underkastelse är väsentligt för välmående. Det dryftades om BDSMF som terapi, att sluta behöva skylla ifrån eller förklara sig, samt njutningen och styrkan som finns hos även de undergivna. Detta föredrag hölls av RFSU Stockholms BDSM- och fetischismgrupp.

I föreläsningen med Renita Sörensdotter och Elin Bengtsson lite senare på dagen fick åskådarna en inblick i ämnet som helhet, BDSMF 101 så att säga. Det blev en hel del begrepp och förklaringar gällande området. Med informativt och lätthjärtat samspråk om det praktiska utövandet av BDSMF, som så ofta förvrängs och förlöjligas ur ett så kallat normativt perspektiv, fyllde de många av de kunskapsluckor som ännu finns i området.

Innan vi börjar med en sammanfattning av gårdagens BDSMF-relaterade föreläsningar kan det vara värt att gå igenom terminologin lite kortfattat.

BDSMF - akronymen är ett paraplybegrepp för en mängd olika praktiker och identiteter, detta innebär i sin tur att alla dessa praktiker och identiteter har en varierad betydelse för olika människor
Bondage - begränsandet av någons rörlighet genom exempelvis rep, handklovar eller uppmaningar
Disciplin - syftar på lekar kring lydnad, kontroll och uppfostran
Dominans - utövandet av makt eller en slags överlägsenhet, mentalt och fysiskt styrande 
Submission - underkastelse, att underkasta sig någons vilja genom följsamhet eller fostran
Sadism - njutning i att orsaka smärta eller utöva makt över någon som vill vara på mottagande sida av denna
Masochism - njutning i att bli utsatt för smärta eller i att underkasta sig och lyda 
Fetishism - njutning genom till exempel objekt, kläder eller företeelser
Switch - kan vara både undergiven och dominant beroende på omständigheterna
Lek/session - från engelskans play, den sexuella akten, i vilken maktöverföringen och omständigheterna är förutbestämda för att alla inblandade ska uppnå ömsesidig njutning
Breath play - asfyxiofili, när syretillförseln till hjärnan på något sätt begränsas
Taboo play - sessioner som fokuserar på kulturellt tabubelagda motiv, ämnen eller handlingar, exempelvis våldtäkt, minderåriga eller nazism
SSC - Safe, Sane and Consensual, ett essentiellt mantra inom BDSMF som syftar på just säkerhet, sunt förnuft och samtycke
RACK - risk-aware consensual kink, tillåtande av vissa riskfyllda sexuella utövningar, så länge deltagarna är fullt medvetna om riskerna
TPE - total power exchange, ett förhållande i vilket individer har en överenskommelse om total underkastelse och dominans beträffande varandra

Vem är undergiven? Nu gör vi upp med fördomar och normer om undergivenhet.

Att fördomar finns gentemot BDSMF communityn utifrån är inget nytt, men vad det finns för normer inom gemenskapen är något som inte tacklas lika ofta. Panelen består av tre individer som identifierar sig som undergivna och en som identifierar som dominant. Diskussionen av RFSU Stockholms BDSM- och fetischismgrupp började i vintras som en ide inför pride om vem som är undergiven och vad detta innebär. De lever alla i någon form av TPE relation och har alla en helt egen förklaring på vad det medför. Det förklarades som en demokrati där folkomröstningar och folkets bästa representerade den undergivna, och det förklarades som en diktatur där den undergivna helt enkelt hade valt att lägga sin tillit hos rätt diktator. 

När en som utomstående granskar BDSMF är det lätt att se munkavlar, kedjor, rep och handklovar, bli skrämd, plocka ihop sitt pick och pack och lägga benen på ryggen. Det är inte svårt att missförstå det som vid första anblick ser ut som en högst snedvriden maktrelation, något som i själva verket är en ömsesidigt fördelaktig överenskommelse. Inte minst är det lätt att döma det en inte förstår, detta i mycket bredare utsträckning när det rör underkastelse menar panelen. Det finns en uppfattning om att de som är submissiva, masochister eller som att väljer att ge sin fulla lydnad åt någon annan är svaga och saknar vilja. Det borde gå utan att säga att detta absolut inte är faktum och att den som är undergiven är det för sitt eget gagn, eller inte har ett val då det är en så djupt rotad del av deras identitet att det snarare är en läggning än något annat, och behöver då inte ens vara kopplad till en sexuell tillämpning. 

Vad som mycket tydligt framgår är att respektfull kommunikation är grundläggande för en långvarig relation, och det är något som mer normativa relationer kan lära sig från just BDSMF. Det handlar om att bygga upp varandra och se till att alla mår bra av det som sker i relationen menar de. Alla kanske inte vill ha samma sak, men de kan ge varandra vad motparten saknar, och det är mer jämlikt än något annat. 

Detta är inte uppenbart för den som inte är insatt. Den undergivna syns bland annat inte lika mycket som till exempel den dominanta mannen, skadliga mansroller återfinns alltså även här. Förhållningssätt inom BDSMF speglar på så sätt mer normativa föreställningar om att den undergivna, läs feminina, inte tillför något till relationen. Vi har en uppfattning som menar att relationer är ensidiga och den undergivna inte berikar eller bygger upp den mer dominanta. Vi måste göra slut med missförståndet gällande dominans och underkastelse. Vi måste göra slut med fördomar om vad som är jämlikhet och förstå att alla inte vill ha samma sak, vi måste även börja fokusera på likheterna istället för olikheterna och låta oss skrämmas av det vi inte vet någonting om. Utbilda oss själva och inte vara rädda för att förstå.

BDSMF - Hur funkar det?

När det kommer till sex är samtycke ett måste, allt annat är våldtäkt, punkt. Då ''consensual'' är en avgörande del i BDSMF mantrat uppmanar vi er att kolla på filmen Tea and Consent av Blue Seat Studios innan vi går vidare. Med det ur vägen kan vi gå in mer på ämnet. För att säkert kunna utöva BDSMF är det viktigt att veta vart ens gränser går, att prata om triggers och vad en är bekväm med att göra eller inte göra är viktigt inför varje session. Något som en gång var okej kanske inte är okej en annan gång. 

Under seminariet fick publiken ta del av ett litet experiment, vi skulle ställa tre frågor till personen som satt bredvid oss. Vill du äta kött? Ja. Nej. Kanske. Vill du dricka vin? Ja. Nej. Kanske. Vill du äta jordgubbar? Ja. Nej. Kanske. Resultatet var olika, i mitt och min grannes fall var det nej till kött från mig, ett kanske från hen, ett ja till vin från mig och ett nej från hen, vi båda tyckte om tanken på att äta jordgubbar. Så förutom att vi bestämde att vi skulle äta jordgubbar tillsammans någon gång var det något annat klart för oss, allt fungerar inte för alla. Någon kanske gillar kött men en annan gör det inte, båda kanske vill ha jordgubbar men hur ska de serveras, med mjölk? Ska de vara snoppade eller med stjälken kvar? Fungerar inte vin kanske du föredrar en öl istället? Men vilken sorts öl, och vilket vin vill jag ha? Ska vi pröva oss fram lite, gå på en ölprovning och utforska eller är du inte sugen på det? Ungefär så kan en tänka på en öppen kommunikation om hur en lek ska gå till. Precis som det nu vattnas i mun på mig av att tänka på mat som jag vill äta, kan en se på att prata om sina sexuella fantasier (fast det vattnas kanske på andra ställen...), det är en del av leken och förspelet.

Säkerheten i BDSMF är näst upp att förklara djupare. Grundläggande kunskap om kroppen och hur den fungerar är något som behövs hos alla utövare, dels för att veta vad som känns bra att röra vid eller vart det gör mest ont, erogena zoner och så vidare. Lika viktigt är det att veta så att ingen involverad kommer till skada, varken mentalt eller fysiskt. Vid breath play är det viktigt att en har full kontroll och tillit, samt att har förståelse för hur anding och syretillförsel fungerar, mer än grundläggande kunskap behövs om detta ska experimenteras med. Hålla för näsa och mun kan vara ett lite säkrare alternativ för nybörjare, men även där gäller det att vara försiktig. 

Om det då blir för mycket är det viktigt att kunna signalera att det inte ska gå längre, därför finns stoppord, eller stoppgester om det inte går att använda ord för tillfället. Det gäller även om det inte är nog, om  I sessioner där det är mycket verbalt motstånd kan det vara svårt att urskilja vad som är menat att betyda stopp eller fortsätt. Vanliga stoppord är trafikljuset, där grönt betyder ''ok'', gult betyder ''det börjar bli lite mycket'' och rött betyder ''avbryt'', eller något annat som bestämts före sessionen börjar. Att vara mentalt förbered och veta vilka mentala gränser och reaktioner som kan triggas och vad dessa innebär gäller återigen kommunikation.

Det finns självklart mycket mer att skriva, men detta är långt nog redan, precis som 45 minuter inte räcker för att förklara BDSMF djupt ingående och det fick skippas en del och det får det göras detsamma här. Dock finns det ett hur bra sätt som helst att lära sig mer och kunna ställa frågor, detta i Pride Parks kinky kvarter, där RFSU har ett tält, på väg in kan en även svänga förbi vårt mindre kinky tält och bli medlem eller snacka om annat. Det finns utmärkta broschyrer tillgängliga på båda ställen. Prova på att bli bunden eller att sitta i bur. Märk i första hand hur mycket sunt förnuft, säkerhet och samtycke genomsyrar hela kvarteret. 

onsdag 29 juli 2015

Det finns inga dumma frågor, bara väldigt korkade svar

Suzanne Larsdotter, RFSU, visar knipövningar tillsammans med Malinda Flodman och Nicklas Dennermalm, RFSL.

Det uppstod jubel i salen när Malinda Flodman från RFSL konstaterade att succétrion, som också består av Suzann Larsdotter, RFSU och Nicklas Dennermalm. RFSL, är återförenad. Publiken tycks ha varit med förr, när dessa erfarna sexualupplysare pratat tillsammans i Pride House tidigare år.
– Vi tar fram varandras roligaste sidor, sa Malinda.
– Ja, men nu ska vi försöka vara intellektuella och smarta och inte falla in i buskis och sexskämt, sa Nicklas.
Den ambitionen gick väl sådär. Allvaret fortsatte att blandas med skämt när trion läste upp frågor och svar från diverse sexspalter. Utgångspunkten var att det inte finns några dumma frågor, men det visade sig finnas en del riktigt korkade svar. Tillsammans formulerade de om svaren såsom de själva skulle velat svara. Och så fick vi som publik lite konkret sexualupplysning på köpet.

En fråga var från en man som blivit orolig över att hans flickvän börjat använda en dildo som var mycket större än hans egen kuk. Han kände sig otillräcklig och undrade vad han skulle göra åt saken. ”Låt henne inte vänja sig vid den!” var svaret, vilket fick Malinda att raljera över att ”Ja, vi måste ju vara snälla mot kuken så att den inte blir ledsen på sin tron.” och Suzann att ställa sig upp och visa effektiva knipövningar. Hon upplyste oss om att fittan är anpassningsbar och mycket väl kan knipa hårt om ett finger även efter att ha njutit av en rejäl dildo. 

Nästa frågeställare beskrev hur hennes kille börjat tjata om analsex. Hon ville få honom att förstå att hon inte var sugen och undrade samtidigt om han kunde vara bög. Svaret i frågespalten löd att hon skulle gå med på att testa om hon fick testa på honom först med tillägget att ”analområdet är för de flesta ett ställe som inte förknippas med sex”. Suzann frågade om analområdet var det som låg där borta vid gonorrén och att det var därför det var förbjudet område. Nicklas undrade var rädslan för analsex kommer ifrån. ”Det är som att de ska till att hantera mormors kristallglas”. Malindas seriösa svar var att börja testa analsex på egen hand, kanske med ett finger, en dildo eller en plugg. Att pojkvännen skulle vara bög bara för att han ville ha analsex trodde ingen av sexualupplysarna. ”Börjar han däremot kräva att hon ska ha lösskägg och prata med basröst kan hon ju ta sig en funderare.” tillade Malinda.

Efter en liten utvikning om klitoris storlek, som tycks bli allt större för varje forskningsrapport (”Den är uppe i 9-10 cm nu, snart är den nog en halvmeter! Det är svårt att överhuvudtaget pilla någonstans på kroppen utan att komma åt klitoris.”) kom panelen till sista frågan som handlade om bdsm. Här var svaret på en fråga från en man som testat bdsm och ville fortsätta, nyanserat och klokt och vände sig till flera inblandade personer. Trion konstaterade att ”som en frågar får en svar” inte är det enda som gäller utan att det också handlar om ”den en frågar får en svar av”. De uppmanade publiken att vara källkritisk och välja forum för sina frågor.
–  Du får räkna med olika svar beroende på om du ställer en fråga på Kamratposten eller på Darkside. Och kom ihåg att det enda stället som är värre än Flashback är väl Familjeliv, konstaterade Suzann.

Hpv-vaccination för män, kostsamt men viktigt

Lena Levin (RFSU), Anders Blaxhult (Venhälsan), Anders Tegnell (Folkhälsomyndigheten), Håkan Jörnehed (V) under tisdagens seminarium på Pride house.

Sedan 2012 erbjuds flickor hpv-vaccin som skydd mot livmoderhalscancer. Men vaccinet skyddar också mot andra cancerformer, t.ex analcancer. RFSU driver därför frågan att hpv-vaccin ska göras tillgängligt och kostnadsfritt även för män. Under tisdagen anordnade vi ett panelsamtal om frågan i Pride House.

Anders Blaxhult, överläkare på Venhälsan, inledde med att berätta att viruset som orsaker livmoderhalscancer även trivs i andra slemhinnor t.ex analt, i svalget och på penis. Viruset hittas därför hos 15 procent av män som har sex med män. Av de msm som bär på hiv, bär en tredjedel även på hpv.
  Som jag ser det är det bara ekonomiska skäl till varför vi inte vaccinerar pojkar. Det är ju mer effektivt att vaccinera hela befolkningen än bara halva, sa han.

Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten berättade att vaccinationsprogram är en av de mest framgångsrika metoderna inom svensk sjukvård. Men hpv-vaccinet är i nuläget väldigt dyrt och det är därför tveksamt om det är effektivt ur en hälsoekonomisk synvinkel.
– Det kostar helt enkelt väldigt mycket att rädda människoliv med det här vaccinet. Men det finns flera olika sätt att gå vidare: Landstingen kan införa vaccinprogram på egen hand, det kan ingå i läkemedelsförmånen eller så kan patienterna betala själva så som de gör med t.ex vaccin vid utlandsresor.


Håkan Jörnehed, landstingsråd (v) sa att han hoppas att Stockholms läns landsting kan vara det första att subventionera vaccinet och att andra landsting sedan kommer att följa efter. 
– Det här är en jämställdhets- och jämlikhetsfråga. Jag tycker att landstingspolitikerna bör stå till svars varför de inte prioriterar hpv-vaccination av hela befolkningen.

tisdag 28 juli 2015

Fittan i Teori och Praktik - Knowing the Cunt

Måndagen såg början av Prideveckan i Stockholm och det var ingen lugn start, vi slängdes rakt in i intressanta föreläsningar och hektiskt letande efter rätt salar, eller var det bara vi? När den största salen i Pride House hade den längsta kön in, och snack om just Kön, eller ett könsorgan i alla fall, står på agendan vet en att något bra kommer hända. RFSU levererade fängslande fittfakta med Suzann Larsdotter, RFSU och Malinda Flodman, RFSL. 

Fitta, snippa, vagina, kalla det vad du vill, chansen är att du känner någon som har en, eller är innehavaren av en själv. Denna programpunkt är perfekt för alla, intressant, rolig och positiv är nyckelorden, förutom fitta då förstås. Det finns en hel del negativa föreställningar angående detta mytomspunna könsorgan, men efter 45 minuter med dessa härliga kvinnor som kan rubbet om fittan har vi sagt adjö till allt vad negativitet heter. Hur ser en normal fitta ut? Vad och hur stor är en klitoris? Hur blir du kompis med din fitta? Sekret, vad är det? Har queer-människor bättre sex? Hur gammal är den äldre fittan och kan den fortfarande ha sex? Detta och mycket mer tar Suzann och Malinda upp i Fittan i Teori och Praktik. 

Inledningsvis kan vi dela med oss om att alla fittor är normala, de kommer i alla färger, former, storlekar och på både män, kvinnor och allt däremellan eller utanför. En snabb lektion i fitt-anatomi öppnas det med, invändigt och utvändigt är det sig inte likt från en fitta till en annan. Suzann uppmanar därför alla att gå på upptäcktsfärd, lär känna dig själv, och om du har chansen, någon annan också. Därefter går de in på orgasmer och njutning. Med en klockren kommentar ber de Freud slänga sig i väggen när de säger att alla orgasmer är bra orgasmer! Det gäller bara att hitta vad som passar dig eller de du har sex med och njuta utan hämningar så länge alla är i samtycke. Ur kunskap kommer begåvning och Malinda funderar över om queer-människor har bättre sex, och kommer fram till att de nog har det.

För alla naturvetare eller nyfikna underlivs-entusiaster så följer sedan en ingående studie i olika sekret, vem visste till exempel att du kan avgöra vart i en menscykel någon är beroende på hur det vaginala sekretet ser ut? (Dock inget bombsäkert så om du inte är så sugen på att bli med barn, om det är en möjlighet, så är det bäst att skydda sig också. RFSU har förresten kondomer så att det räcker och blir över så kom förbi vårt bås i Pride Park när det öppnar och ta ett par.) 

Vad som verkligen stal showen i denna föreläsning var dock den äldre fittan, och sexlivet hos äldre. Vi är glada att meddela att det lever och frodas. Det framgick att den äldre fittan kanske är runt femtio, men det betyder inte att den behöver gå i pension för det. Tvärtom faktiskt, det går hur bra som helst ligga, för övrigt kanske du till och med har mer tid att ligga om du själv gått i pension. Myter om att det inte går att ha sex som äldre för att sexlusten sjunker fick förklaringar, det delades tips och tricks för att underlätta sexlivet som äldre. 

Hormoner kanske inte har lika mycket med minskad sexlust som det sociala stigmat runt kropp och äldre sexualitet har. Sen ställdes den mycket bra frågan hur äldre människor kan förväntas ligga när de oftast bara har 90-sängar på äldreboenden. Glidmedel och sexleksaker är hjälpmedel alla borde inskaffa menar Malinda och Suzann och påpekar att ingen skulle kalla dig hörsel-pervers för att du vill ha en hörapparat som hjälpmedel när du hör sämre. Det kanske är lite krångligare att ligga när en är gammal men det är mycket annat också, så varför inte tillämpa stöd i sexlivet såväl som det vardagliga. 

Om ni missade Fittan i Teori och Praktik igår står det åter på programmet, klockan 14:00 i marionetten, Pride House. Denna gång på engelska och med ytterligare en föreläsare, Renita Sörensdotter, RFSU, som inte kunde medverka i gårdagens föreläsning. Det är verkligen värt att dyka upp och lära sig älska fittan för vad den är och utbilda sig med intressant fittfakta!

måndag 27 juli 2015

Vart tog t:et vägen i landstinget?

RFSU Stockholm modererade under måndagen ett samtal i Pridhouse om hur transpersoner tas emot i vården. Mycket har hänt de senaste fem åren, bland annat tack vare patienternas beskrivningar av sina behov av såväl vård som bemötande.
– Tidigare riktade sig all vård till binära personer, något annat fanns inte. Det nya kunskapsstödet ”God vård” som vi tagit fram stödjer alla typer av könsidentitetsdiagnoser. Ett annat framsteg är att vi nu arbetar tillsammans, psykiatriker, psykologer, sexologer och läkare och därmed ger ett samlat omhändertagande, sa Cecilia Dhejne, överläkare på KS.


Även Louise Frisén, docent i psykiatri, barn- och ungdomsutredningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus, vittnade om förbättrad vård jämfört med hur det var vid millennieskiftet:
– Tidigare hade man inte möjlighet att erbjuda barn någonting. Idag kan vi t.ex ge pubertetsstoppande hormoner vilket gör att man tidigt kan stoppa utvecklingen av oönskad pubertet. Vi kan också ge könskonträra hormoner för de över 16 år och erbjuda viss kirurgi innan 18-årsålder.


Men patienttrycket har ökat, både inom vuxenvården och den för barn- och ungdomar. När inte resurserna ökar i samma takt innebär det långa väntetider, något som givetvis är påfrestande för patienterna.
– Från 4-5 patienter per år vid millennieskiftet har vi nu runt 50 patienter per år. Men vi är få som jobbar med detta: två doktorer och tre psykologer. Det gör att vi har alldeles för långa väntetider som vi hela tiden kämpar på med att minska, sa Louise.
– Våra väntetider för att starta en utredning brukar vara runt en månad. Men det är jättelånga väntetider på kirurgen. Ett år är en plågsam väntan för många att operera underlivet, sa Cecilia.

Ett sätt att korta väntetiden skulle kunna vara att slopa remisstvånget. Idag finns mycket av informationen på internet och de som söker vård har därför ofta större kunskap än vårdpersonalen inom primärvården.
– Som patient måste man hela tiden bevisa sig, det känns som att vara åtalad/anklagad. Det behövs snabbare utredningstider. Vissa kommer till vården för att få hjälp med att reda ut sig själva, andra vet exakt vad dom vill men måste trots det gå genom flera års utredning, sa Maria Ramnehill, transaktivist och journalist.
– Ja, vi kanske borde slopa remisstvånget. Man ska inte behöva utbilda vårdpersonal och kämpa för att få sin remiss. De hade lika bra kunnat kontakta oss direkt, sa Cecilia.

Landstingspolitikern Marie Ljungberg-Schött (m) höll med:

–  Jag vill att personalen i vården ska få bättre kunskap. Att det ska bli lättare att nå vården och göra den mer tillgänglig. Jag kommer definitivt att ta med mig frågan om remisstvång tillbaka, sa hon.
– Men det handlar också om att utbilda all vårdpersonal. Du måste få hjälp att hänvisas till rätt stålle. Här finns det stora kunskapsluckor. Några jobbar med transvård, andra inom generell primärvård och de olika delarna måste bli bättre på att länkas in i varandra, sa Victor Harju landstingspolitiker (s).

Slutligen fick panelen blicka framåt och önska hur de vill att vården för transpersoner ska se ut i framtiden.
– Jag vill avskaffa juridiskt kön så att vi slipper reglera hur mäns och kvinnors kroppar ser ut, sa Maria.

– När man kommer till mottagningen ska man inte uppleva det som att man utsätts för ett förhör. Jag vill att vi ska ha en vård som upplevs som bra för alla, sa Cecilia.

– Jag utgår från att resurserna blir bättre så att vi kan ge bättre stöd till hela familjen. Vi kan göra ett gediget familjearbete, oavsett om patienten är sju år eller sjutton, sa Louise.

– Jag hoppas vi får ett mer tolerant samhälle där människor får leva som de vill. Jag vill göra vården mer lättillgänglig, sa Marie.


– Man ska alltid kunna känna sig bra bemött, oavsett vem du är och vilken del av vården du kommer till, sa Victor.

Dags för Stockholm Pride 2015!


Idag inleds Stockholm Pride och givetvis är RFSU en del av årets tillställning. Vi kommer att finnas på plats med ett tält i Pride Park, hålla föreläsningar och seminarier i Pride House samt stolta och glada vara en del av lördagens parad.

Här kan du ta del av våra events i Pride House, med start idag kl. 15.
Här kan du läsa mer om paraden. Kom och gå med oss! Just nu letar vi också efter någon som vill dj:a från flaket från vår paradbrandbil. Mejla ylle.ljungdal@rfsu.se om du kan och vill!

Happy Pride!
önskar kommunikationsteamet som kommer att blogga, twittra, facebooka och instagramma under veckans gång.